Idag har vi haft en riktig fixardag. Klippt gräset, rensat ogräs i rabatter, klippt häcken och fixat. Nu är vi på crossbanan. Jag sitter dock i bussen för det är kallt och det regnar. Man känner att höstens på väg och jag gillar det! 

För några veckor sedan sjösatte vi Rufus farfars gamla båt i ljugarn. Åkte ut till en ö och åt middag och hittade även ett helt galet underbart badställe! Älskar verkligen denna kille något kopiöst mycket! 

Det var inte igår jag skrev här! Satt nämligen och kollade igenom en massa inlägg från flera år tillbaka. Upptäckte att det faktiskt är roligt att kika tillbaka och se vad man gjorde, tyckte och tänkte. Såg även att ett par trogna läsare har stannat och kikat in var och varranan dag. Läsare är dock inte jag bryr mig om över hvudtaget. Det är mest bara roligt att få skriva lite och sedan gå tillbaka och minnas. 

Men i alla fall OJ vad det har hänt mycket i mitt liv sedan sist jag skrev. Bor numera i ett hus i Vänge tillsammans med Rufus. Flyttade hit 27 maj. Går inte riktigt att sätta ord på hur bra jag trvis här ute på landet. Bodde i stan i 2,5 år och efter att ha flyttat ut till landet igen så kommer jag aldirg mer flytta in till stan! Inget slår landet. Ett hus på 110kvm, egen trädgård, lugnet, inga grannar i närheten, doften (trots att det ibland är grisskit;), friheten och alla våra fyra katter älskar att bo här. Jepp, vi har numera fyra katter!! 

 

Köpte ju Sam, min ragdoll. Melvin försvann precis efter. Letade, ropade, satte upp lappar. Fick några samtal men besvikelen var stor när det visade sig att det aldrig var han. Gav lite upp hoppet om att han var vid liv och skulle komma tillbaka.

Rufus såg på nätet att det var två honkatter som behövde omplaceras pga allergi, det skulle annars avlivas. Med våra stor djurhjärtan så valde vi att låta katterna flytta hem till oss. Vi ville ju att Sam också skulle få sällskap när vi inte är hemma osv. Sedan, efter endast tre dagar så ringer min telefon igen. "Hej, saknar du en katt? Han befinner sig här nere vid lasarettet."  Mitt telefonnummer fick tjejen från Melvins halsband som tur var ännu satt kvar. Trots det vågade jag inte hoppas på för mycket att det var han, även fast det verkligen var han med tanke på halsbandets information. Den dagen var jag nog den gladaste människan i världen. Melvin var borta i ett par månader men fick tillslut komma hem igen! Mager men ändå välmående. Så, vi har numera fyra katter och jag älskar dom allihopa.